Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Konst kan öka medvetenhet om klimatförändringar

Nyhet: 2018-03-02

Hur kan konst få oss att greppa klimatförändringarna? Kan den få oss att agera för att rädda det som går att räddas? I ett nystartat projekt undersöker Ann-Louise Sandahl hur olika konstverk kan nå in i folks medvetande.

Projektet Att visualisera antropocen: affekt, aktivism, apokalyps tar sin utgångspunkt i två konstverk om global uppvärmning. Isfald av Jacob Kirkegaard är en ljudinstallation med inspelade ljud från glaciärer och isar i Arktis.
– Det är ljud som inte går att uppfatta med mänskliga öron och som vi normalt inte hör. Verket handlar om avsmältning och består av rinnande, porlande ljud som kommer ur högtalare installerade i ett högt, mörkt rum. Besökaren som står mitt i rummet upplever sig vara väldigt liten, säger Ann-Louise Sandahl som är filosofie doktor i konst- och bildvetenskap vid Institutionen för kulturvetenskaper.
Besökaren får via ljud och vibrationer uppleva den globala uppvärmningen med sina egna sinnen, i sin egen kropp.
– Verket framkallar en omedelbar upplevelse av att befinna sig i ett skeende som pågår i nuet, säger Ann-Louise Sandahl.

Konstverket smälte bort


Det andra konstverket, Ice Watch av Olafur Eliasson, uppmärksammades under klimatmötet i Paris 2015, då tolv stora isblock transporterades från Grönland och placerades ut i form av en klocka. Detta för att delegaterna på mötet skulle se verket och isen som sakta smälte bort under tiden klimatmötet pågick.
– Många besökare kom för att se och röra vid den kalla isen. De gick omkring i verket och kände på det, dansade med det, smakade på det. Ice Watch gav besökarna en påtaglig upplevelse av den globala uppvärmningen. Isen var transporterad till ett ställe där den oundvikligen skulle smälta - det är en metafor som konstnären jobbar med.

Konstnärerna använder mycket olika grepp för att drabba besökarna och få dem att uppleva den globala uppvärmningen, förklarar Ann-Louise Sandahl.
– Jacob Kirkegaard jobbar med ljud, han gör ingen åverkan på själva isen. Människan är i hans verk underordnad isen som berättar att den håller på att gå förlorad. Besökaren får lyssna till isen, som spelar huvudrollen medan besökare spelar en liten roll i det stora sceneriet. I Ice Watch är materialet verklig is. Verket är i detta avseende mer drastiskt - isen är förflyttad till en plats där den absolut inte kan förbli. Människan och hennes upplevelse är i centru, och isen är där för hennes skull. Två olika narrativ om människans relation till naturen träder fram genom verken.

Känslor istället för fakta


Klimatkonst är ett ämne som många samtidskonstnärer arbetar med idag. Antropocen, plast i haven, radioaktivitet och artutrotning är vanliga teman i samtidskonsten. Genom klimatkonsten arbetas det på ett affektivt plan som kan få besökarna att förstå förändringarna på ett sätt som kanske inte hade gått med vetenskapliga fakta och information.
– Frågorna kan verka ganska abstrakta och vi i vår del av världen kanske inte märker de här skeendena så tydligt i vår vardag. Det är det som samtidskonsten kan göra, arbeta med metaforer och tydliggöra det som inte är så tydligt annars, säger Ann-Louise Sandahl.

Antropocen är ett begrepp som börjat användas av en del forskare som beteckning på "människans tidsålder". Med begreppet syftas det på att människan under de senaste två hundra åren har påverkat klimatet på samma sätt som stora naturkrafter. Ann-Louise Sandahl tror att det behövs mer än bara fakta och statistik för att göra människor medvetna om sin del i klimatförändringarna. Statistik är bara ett sätt att representera verkligheten, och hon menar att konsten spelar roll när det gäller att skapa en "affektiv förståelse".
– Till viss del är det svårt för oss att förstå att det händer. Jag tror att vi måste arbeta på många olika plan och finna flera olika vägar för att åstadkomma förändring. Om vi verkligen ska kunna uppnå klimatmålen och begränsa skadorna så behövs det ganska stora förändringar, både kulturella, strukturella, ekonomiska och sociala. Vi behöver andra sätt att tänka och här spelar samtidskonsten en viktig roll, säger Ann-Louise Sandahl.

Från förståelse till handling


Men vad blir då nästa steg? När man har förstått men ska gå till handling? Hur får man till en förändring hos människor?
- Flera teoretiker på området menar att apokalyptiska framställningar av klimatsituationen inte är det optimala sättet att kommunicera om man vill åstadkomma förändring och finna konstruktiva lösningar. Domedagsbilder kan leda till känslor av maktlöshet och av att det man gör inte har någon betydelse. För att få fram nya sätt att tänka, nya vanor och konsumtionsmönster behöver vi också mer nyanserade och hoppfulla framtidsbilder. Längre fram i projektet kommer jag att undersöka hur man arbetar med detta i samtidskonsten.

Projektet, som har finansierats av Hav och samhälle, startade under hösten 2017 och består av tre delstudier med plastavfall, global uppvärmning och radioaktivitet som teman.
 

AV:
031-7864565

Artikeln publicerades först på: environment.hum.gu.se

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2015-11-13
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?