Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

"Jag tror mycket väl att Sven-Ingvars låtar kan förmedla djupa och existentiella tankar"

Nyhet: 2017-03-27

4 frågor till Lars Lilliestam, professor i musikvetenskap, som i fredags medverkade i Vetenskapsradions veckomagasin i P1 med anledning av sångaren Sven-Erik Magnusson i dansbandet Sven-Ingvars gått bort.

Vilken betydelse har Sven-Ingvars haft för svensk musikkultur?

– Massor av människor är uppväxta med och kan Sven-Ingvars låtar, och deras musik är djupt förankrad i en stor och bred publik. Gruppen har varit stilbildande både för dansband och andra stilar och artister. Stilistiskt är deras musik en blandning mellan visa, schlager, gammaldans, äldre jazz och rock. Sven-Ingvars är faktiskt inget renodlat dansband.

Kulturvärlden har ofta sett ner på dansbandsmusiken, hur kommer det sig att denna typ av musik inte ansetts "fin nog" för vare sig nöjes- eller kultursidor?

– Man kanske anser att dansbandsmusik är mindre värd just för att den är dansmusik, och för att den är så förment enkel. Svårt och intrikat är ju lika med ”bra” i vår kultur. Men varje musikform har sina stilgrepp och finesser som kan vara nog så svåra att lära sig och behärska. Att man är skolad och duktig musiker behöver inte betyda att man är duktig på att spela vad som helst. Man måste också ha rätt stilkänsla, inlevelse, utstrålning, övertygelse. Jag tror mycket väl att Sven-Ingvars låtar kan förmedla djupa och existentiella tankar för den som är öppen för det. Sedan kanske det också spelar roll att dansbandsmusik inte är storstadsmusik utan mera har sina rötter i svenska småstäder. Att inte ta populärkultur på allvar gränsar till publikförakt.

Varför är det så få som forskat och forskar på grupper som Sven-Ingvars?

– Många akademiker saknar nog intresse för populärmusik och populärkultur och kanske inte tror att det finns något intressant att upptäcka i så ”simpel” musik, vilket är helt galet. Det kanske är våra vetenskapliga metoder för att förstå och analysera musik som är bristfälliga. Dessutom finns det nog fortfarande ett visst motstånd på sina håll inom akademin att ägna sig åt populärkultur. Det finns nästan inga akademiska avhandlingar ens om högstatusartister som Beatles, Bob Dylan eller Joni Mitchell heller, varken på engelska eller svenska. Det tycker jag är minst sagt märkligt.

Vad hade du själv för förhållande till Sven-Ingvars?

– Som alla andra i min generation, födda på 1950-talet, så kan jag massor av deras låtar utantill. Men det är inte den musik jag lyssnar på varje dag – jag är ju en förstörd akademiker…

Lars Lilliestam har skrivit boken "Rock på svenska: från Little Gerhard till Laleh” (Göteborg: Bo Ejeby förlag, 2013), där det finns avsnitt om dansband. Dessutom medverkar han med ett kapitel om dansband på engelska i antologin "Made in Sweden" (red. Bossius-Björnberg).

Bild: JOHAN WINGBORG

AV:

Artikeln publicerades först på: hum.gu.se

Sidansvarig: |Sidan uppdaterades: 2015-11-13
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?